Svensk ordbok 2009, webbversion

sitta a´v verb satt suttit, pres. sitter sitt·er1kliva av häst sitta avsedan 16212av­tjäna straff; särsk. i fängelse men äv. all­männare jur.han fick sitta av hela straff­tidenhan fick sitta av två minuter i båsetsitta av ngt/TIDsedan 19153vara med som del­tagare på ngt; ibl. med ton­vikt på bristande aktivitet sitta av en konferenssitta av en före­läsningsitta av ngtsedan åtm. 1987Subst.:vbid1-892918avsittande, vbid2-892918avsittning